Vad är klättring?
- Jaha, så ni är såna där som slår in spikar i berget. Är ni inte rädda för att de ska gå av? Har du varit på Kebnekaise förresten? Blir det Everest sen? Visserligen har många varit på Kebnekaise, men klättring är lite mer sammansatt än så. Begreppet klättring rymmer många olika aktiviteter, indelningen i olika grenar kan bli svår att överblicka för den som inte är insatt. Om man är för insatt blir det nästan ännu mer komplicerat. Men några grova linjer kan man urskilja.
Alpinster tycker om att lida på stora berg. Sa jag lida? Jag menar, de vill klättra i stora, höga berg, ofta med snö, laviner och tung packning och stora skor. Och de vill njuta av det. Ofta kämpar alpinisterna med tunn luft på hög höjd, faror som stenslag, laviner, kyla och intressanta bakteriekulturer. Alpinisterna har historiskt sett fått mest uppmärksamhet i media. Den klassiska bergsbestigaren håller på med alpinism. Berg och klippor på hemmaplan ses som övningsberg för riktiga äventyr i fjärran länder. Göran Kropp är väl den svensk som blivit mest känd genom svenska media. Rafael Jensen i göteborgsklubben är väl den goaste gubben. Inom alpinismen finns många olika stilar som jag inte går in på här.
Klippklättrare klättrar inte på berg. De klättrar på klippor. Istället för att ha bergets topp som mål så är ofta en speciell vägg eller en led på väggen klippklättrarens mål. Klippväggars storlek varierar ganska kraftigt. Världens högsta klippväggar är över 1000 meter och världens lägsta klippväggar klättrar grävlingarna på. Så klippklättraren kan vistas både en kilometer och en meter upp på väggen. Vanligtvis hittar man dem dock nere på marken smaskandes på medhavd fika. I Sverige är lederna vanligtvis under en replängd, 50m långa, men det finns längre leder även här hemma. Klippklättringen har mer akrobatiska, gymnastiska rörelser än alpinismen. För många är alpinisternas övningsberg den slutliga utmaningen.
Bouldrare klättrar på stora klippblock. Ordet bouldering kommer från engelskans boulder, som betyder flyttblock. Bouldering är den enklaste formen av klättring. Bouldraren har friktionsskor, kritpåse och ibland en liten matta, en crashpad, att landa mjukt på. Inget rep, inga säkringar, inget tjafs. Bouldering fungerar som komprimerad klippklätting. Det är inom bouldering man gör de mest akrobatiska, mest dynamiska, mest explosiva rörelserna. Boulderproblemen är korta, sällan över fem meter. Bouldering har blivit mer populärt på senare år, men har alltid funnits. Familjen Hedenhös bouldrade barfota.
Isklättrare klättrar på frusna vattenfall. För att ta sig upp använder klättraren två isyxor och har stegjärn på fötterna. Man säkrar genom att skruva in isskruvar i isen, eller med vanlig klippklätterutrustning när det går. Svårigheten varierar med brantheten på isen, isens kvalitet och temperaturen. Eftersom isarna nybildas varje år och förändras från dag till dag så är svårighetsgraderna varierande. Tjock is, bra säkrat och lätt, tunn is, medelgott säkrat och svårt.
Aidklättrare, de som klättrar tekniskt, använder mer utrustning för att ta sig uppåt. De är de som ibland slår in spikar i berget. Men de goda aidklättrarna låter bli att banka sönder bergen för sina vänner och använder andra metoder för att ta sig upp för bergen. Att klättra utan hammare är tuffast. Aidklättring används oftast vid alpina bestigningar eller på stora klippklätterturer när inga andra tekniker kan användas. Erfarenhet, väl inarbetad teknik och mycket tid är viktigare än ren fysisk styrka. Det är inte ovanligt att man klättrar 10m/timme eller mindre.
Alla dessa typer av klättrare rymms inom Göteborgs klätterklubb, och ibland inom en och samma man eller kvinna. Gränserna mellan de olika områderna flyter. Några klättrare koncentrerar sig bara på en gren, andra blandar friskt. Det som är viktigast när vi samsas om bergen är vi har skoj och inte förstör för varandra. Slitaget på bergen måste alltid hållas så lågt som möjligt. När vi alla är döda står bergen kvar. Våra barn och barnbarn ska också ha chansen att njuta av bergen, här hemma som i fjärran länder.